Tiden rusar
Emil och Ida för många år sedan
Så är det fredag igen, himlen är klart blå och solen strålar. Termometern visar fem plusgrader och dripp dropp hörs från stuprören. Skulle vara väldans bra om detta blir ett år då jag inte behöver skotta platta garagetaket. Fast i sanningens namn så har sonen och hans barn skottat det mesta de senaste åren.
Dagen var helt oplanerad vilket alltid är skönt. Med åren har inbokade tider, oavsett vad det är, blivit ett stressmoment. Det är verkligen underbart att äga sin tid medan man ännu har saker som man vill göra.
Började dagen med filmjölk med en rejäl matsked hemkokt blåbärsylt och några havrekuddar. Föredrar filmjölk före alla typer av yoghurt.
Dagens lunch blev sista skvätten av tomatsoppan som kokades häromdagen och till middag blir det en stekt laxbit med smörkokt fänkål därtill. Mums!
Det har sagts och skrivits så mycket i media de senaste dagarna och i mitt huvud fastnade några ord som jag såg på facebook och som handlade om att vara ett ljus i mörkret. Det är förstås inte lätt i dessa tider, men livet går oavsett vidare för de flesta och förhoppningsvis får vi en mer välfungerande socialtjänst och psykiatri plus att det blir det ändringar i vapenlagen så att den här farliga typen av enstöringar inte får vapenlicens. Så klart måste folk få vara enstöringar även framledes utan att för den skull bli betecknade som potentiella mördare. Jag tänker att många och då speciellt muslimer lär vara rädda för högerextrema krafter som sprider hat. Vilket partier det handlar om vet vi.
Sonen kom förbi på lunchen och i övrigt har det varit väldans lugnt. Har fyllt på fågelmatarna och dammsugit nedervåningen. Kissen fick på sig koppel och vågade sig ut på farstubron som dagen till ära är snöfri. Planterade också om Palettbladen som blir superfina kontraster ute i ljuset på sommaren. De mörkr rödlila, nästan svarta bladen, blir otroligt vackra ihop med ljusrosa Petunia.
Inom ett par veckor kan man börja sitta ute och njuta av solens värmande strålar. Längtar! Hittade bilden högst upp på mina kissar som alltid var de första som bänkade sig i solstolen. Nu är Ida en lika gammal dam som jag själv är och Emil tassar sedan flera år tillbka omkring i katthimlen. Han är saknad, men i minnet lever han. Minns sådana saker som när sonens barn hade byggt en lång tunnel i min hall av filtar, schalar och allt de kom åt medan Emil låg i trappan och bevakade bygget som en slags inspektör. Medan barnen sedan åt mellanmål passade Emil på att inspektera tunneln. Han såg ut så rolig där han kom gåendes ut ur tunneln med viktig min.
Nä nu har jag bakat en nötkaka av hasselnötterna som orsakade ett allergianfall häromdagen. För säkerhets skull tog jag en allergitablett en timme innan, men det stack ändå i läpparna och kliade i ögonen, men det blev inget värre och kanske var det bara inbillning.