Qunilla

 

Sovmorgon med besked efter en drömrik natt. Tittade på teveprogrammet om Dagny 106 år i gårkväll och i natt har jag dansat en hoppdans tillsammans med Finn som var med i det programmet. Dansen bestod endast av att man hoppade jämfota. Fruktansvärt jobbigt och konstigt. Kanske var drömmen ett uttryck för mina tankar på att det måste vara en stor ansträngning för ett 106-årigt hjärta att promenera tillsammans med en långbent karl i uppförsbacke. När jag är slutkörd brukar drömmarna förgylla mina nätter för oftast är drömmarna glada och roliga men i natt var det jobbigt att hoppa omkring på dansgolvet, var till och med andfådd när jag vaknade.

 

I morgon får jag besök av min barndomsvän så idag har jag handlat och småstädat. Ingen vederkvickande långpromenad på grund av kylan trots att det varit sagolikt vackert utomhus. Det känns alltid lite surt när jag hoppat över promenerandet då jag saknar den härliga känslan att komma hem igen pigg och alert. Inomhusdagar är inte alls min melodi. Nåja, dagen är inte slut ännu.