Qunilla

Vaknade till gråväder och mer snö utanför fönstret. Gårdagen var tung då jag drabbats av någon slags bacill eller virus som satt sig i kroppen. Det känns lite bättre idag men benen är tunga som blöta stockar från flottningen och huvudet känns svullet och trångt. Febern är dock borta så det finns hopp om snar bättring. Dessutom åt jag en portion ärtsoppa i förgår vilket resulterade i fruktansvärt ont i magen plus gaser från alla håll. Aldrig mer ärtsoppa hur gott jag än tycker att det är. 

 

Den här vintern har och är fortfarande en prövning utan dess like. Den värsta i mitt liv. Jag pillar i mig vitaminer och mineralar och försöker hålla mig igång och se ljusglimtarna bland all snö men det är banne mig inte helt lätt. Snart ska snöslungan dras igång och det positiva är väl att bensindunken är fulltankad. 

 

Mina katter är fortfarande "ovänner" eller vad man ska kalla det. Emil huserar på övervåningen och vågar sig inte ner där Ida huserar. Numera bär jag ner Emil på kvällen till mitt sovrum så att han sover med mig och det verkar han uppskatta att döma av hans höga och intensiva spinn. Sovrumsdörren ordentligt stängd förstås. Så här på internationella kvinnodagen tänker jag att Ida nog har tagit över makten och att det har gjort Emil livrädd trots att han är dubbelt så stor som hon är. Hur det än är så hoppas jag att de blir vänner igen, leker och rengör varandras öron.