Qunilla

Nu när mina köksskåp är ordentligt städade kom jag på att min mormors gamla knappburk skulle passa som burk för kryddförvaring. Jag fick den blekta och skamfilade burken för väldigt länge sedan och har bara öppnat den några gånger av nostalgiska skäl. Idag tömde jag upp alltihop på bänken och rensade bort det som var trasigt eller förstört av tidens tand. Mormors måttband, fingerborg och ett antal trådrullar i brunt och svart plus en rulle i blekt ljuslila som jag tror var en av mormors favoritfärger utöver brunt. Mormor hörde till den lestadianska trosriktningen men besökte statskyrkan varenda söndag så länge hon orkade och hade tankarna i behåll.

 

Jag är otroligt rik på minnen i mitt hjärta efter min älskade mormor men vad gäller minnessaker har jag bara några få  men de är mig desto kärare. Hennes vigselring, ett silverfat som hon fick i femtioårspresent av min mamma, en vacker blus och den här blekta burken. Även om mormor var lestadian så använde hon brosch och rosenblommiga hucklen vilket säkert väckte anstöt hos vissa bybor. Blusen som jag har i mina gömmor har en smal och delvis genomskinlig spetsbård som hon har täckt på undersidan med ett tjockt icke genomskinligt bomullstyg. 

En av trådrullarna har en synål instucken och jag är ganska säker på att den sattes dit av mormor för närmare femtio år sedan.

 

 

Mormor min fina och älskade mormor, jag glömmer dig aldrig! 

Jag minns din mjuka famn. Jag minns pyjamasarna du sydde till mig och min syster. Du skänkte pyjamasarna till syföreningens auktion och ropade tillbaka dom. Sedan fick vi dom av tomten. Jag minns din bruna handväska av mjukt skinn som bland annat innhehöll en påse Franska päron och många små Plopp. Du visste vad jag sucktade efter. Jag fick ett silverkors av dig i konfirmationspresent som var det vackraste jag sett och helt täckt av glittrande markansiter. Den finns fortfarande kvar i mina gömmor. Jag minns dina löständer och hur du flätade ditt långa och kritvita hår. Jag minns dina kakor och bullar, jag minns doften av din hallonsaft, jag minns dina mjukkakor och köttbullar och jag minns dina rutiga tofflor när du satt vid vedspisen tidiga morgnar medan elden sprakade och tog fart. Jag minns hur du lågt nynnande på psalmen Si Jesus är ett tröstrikt namn medan du lät maskorna löpa mellan strumpstickorna. Jag minns hur du stod och vinkade vid vägkanten när vi kom för att besöka dig. Jag minns sista gången jag såg dig och jag ångrar så fruktansvärt att jag inte kramade om dig ordentligt. Jag minns natten när du lämnde jordelivet och att jag vaknade precis i den minuten av att luften var krispigt sval i rummet på ett sätt som bar med sig en visshet om vad som  hänt.