Vardagsliv
Gud så skönt att helgen är över! Vardagar är enligt mitt tycke grovt underskattade. Jag gillar att vara igång och göra saker oavsett det gäller att ansa blommorna i rabatten, städa i huset eller skotta snö. Det är liksom min måbramedicin. Visst, jag har jäkligt ont i mina händer men det finns alltid lösningar som funkar, i allafall än så länge. Storhelger får mig att liksom bli förslöad trots att jag denna helg har en snabbfotad ettåring i huset som kräver ständig bevakning. Vi bygger och river och vi sjunger och busar. Jätteroligt och enormt bra träning för min muskelstela kropp. Ner på golvet går bra men upp har börjat gå lite tyngre, fast än klarar jag det utan stöd. Tyngdlagens verkningar är ett gissel som kan vara chockerande när man ser sig i spegeln men det är en petitess i förhållande till kärvandeti kroppens nötta leder. När det gäller hjärnan känner jag mig ung, ja faktiskt inte en enda dag över trettio, fast det kanske är inbillning.
Hur som helst är det jätteroligt med barnbarnsbarnen och jag inser att jag är lyckligt förunnad. Fyraåringen har åkt till fjällen och väl där fick hon magsjuka så nu håller jag tummarna för att vi här hemma blir skonade. De kommer tillbaka i morgon. Jag har premedicinerat med Samarin. Om man bara tror tillräckligt mycket så kan under ske!