Vemodigt
Det känns vemodigt när alla sommarsaker är bortstädade och hela tomten ligger öde redo för vinter. Altanen är i skrivande stund snöflingepudrad efter vinterns första snöfall. Fåglarna har hittat till matbordet och katterna och då speciellt till Idas jamande förtjusning. I morse slog jag på några element och satte även i motorvärmarsladden. Det är bara att finna sig i omständigheterna, som min älskade pappa brukade säga.
Mina fotleder knorrar allt mer högljutt och jag gör mitt bästa för att inte belasta för mycket fast ibland glömmer jag av mig. I gårkväll stod jag dumt nog i flera timmar på en stegstol medan jag rengjorde garagehyllorna från cementdamm och det har gett ett rejält bakslag för fötternas del men hyllorna blev rena och städade.