Qunilla

 

I morse vaknade jag i underbart sällskap av den uppgående solen som tände glitter och la ut guldiga fält i den vita snön som fallit under natten. Efter en snabb titt på termometern insåg jag att det var blöt snö  därute som skulle kräva armkrafter för att skyfflas bort. Efter några koppar kaffe greppade jag spaden och körde även slungan så gott det gick. Det var svettigt men nu är det gjort. Naturligtvis började det snöa samtidigt som jag var klar men det upphörde tack och lov snabbt. Himlen var för en stund samma färg som himlen kan vara sommartid precis innan ett regn. Det är märkligt men direkt poppade somriga doftminnen fram och jag gick där med full sprut på slungan och kände sommardofter - nåja det var kanske bara under en bråkdels sekund men det räckte för att få mig på gott humör och för att känna förhoppningar om den tid som komma skall.