Qunilla

Vi som är födda i mitten av 1900-talet har levt i en helt annan tid då till exempel inte alla familjer hade telefon, kylskåp, bil eller ens toalett och badrum inomhus. I min familj fick vi den tidens alla moderniteter i samband med att pappa byggde ett nytt hus 1956, alltså när jag var sju år gammal. Dessförinnan bodde vi på övervåningen i pappas barndomshem. Det var en stor rödmålad norrbottensgård med rinnande kallvatten som enda modernitet samt en telefon gemensam med pappas syskon. På undervåningen bodde tre av pappas ogifta syskon, vilket inte var helt okomplicerat då en av farbröderna blev psykiskt instabil efter en tumöroperation i hjärnan. Operationen skedde långt innan mikrokirurgins tid.  Under många år styrde han alla på gården med sitt lynniga humör. Jag blev specialist på att avläsa dagens humör. Ibland var han på bra humör och vid ett sådant tillfälle fick jag en hundralapp vilket motsvarar drygt tusen kronor i dagens värde, alltså mycket pengar. En annan gång fick vi barn åka berg och dalbana genom att han körde bil snabbt efter en jättebackig skogsväg. Minns fortfarande fjärilarna magen. Sämre dagar blängde han ilsket eller anklagade någon annan vuxen på gården för något som bara fanns i hans eget huvud. Det var skrämmande och jag var ofta rädd för vad han skulle hitta på härnäst. Han anklagade aldrig just mig men däremot försökte jag hitta på roligheter för att muntra upp honom, naturligtvis utan framgång. Så småningom gifte han sig och byggde ett hus femtio meter bort. Han och hans fru, som tyvärr var elakheten personifierad, försökte skicka elaka budskap via mig till de andra hemma på gården. Jag minns fortfarande deras lismande inställsamhet när de försökte lura mig att framföra sina elakheter. Tack och lov var jag tillräckligt klok för att aldrig leverera deras budskap. Han fortsatte med sina anklagelser och hot även mot andra personer i byn. När jag kom upp i tonåren klippte jag kontakten definitivt. Det som fick min bägare att rinna över var att han anklagade pappa för att stulit några lådor ägg från hönseriet som de drev tillsammans men det råkade sig så att den aktuella natten när stölden skulle ha skett hade jag varit på IOGT-dans i Överkalix och kom promenerandes längs landsvägen frampå morgontimmarna i dis och dimma och såg till min förvåning min farbror komma från hönseriet dragandes på en kärra fylld med ägglådor. Jag har inget minne av att pappa använde min iakttagelse mot min farbror förmodligen av den enkla anledningen att han inte ville att vi barn skulle bli utsatta för trakasserier.

När jag fick barn några år senare fick jag en blombukett levererad till BB med avsändare; Okänd beundrare. Tyckte mig känna igen den spretiga handstilen som min farbrors. 

Min barndom var trots allt en enda lång bullerbyidyll förutom de tillfällena som min farbror förpestade tillvaron. Och jag skämdes dessutom något så oerhört för hans tokigheter. Psykiska tillkortakommanden var inget man pratade högt om på den tiden.