Underbart är kort, alldeles för kort
I gårkväll kom jag hem efter några dagar hos barnbarnen och lilla barnbarnsbarnet. Det är tre månader sedan vi sist sågs och till en början kom hon nog inte ihåg sin gammalmormor men så helt plötsligt visade hon med sina små händer att jag skulle göra ramsan om spindeln som kommer och säger killi kill, en ramsa som jag gjorde många gånger när vi träffades senast.
Det är inte lätt för en liten 17 månaders dam att säga gammalmormor men hon snappade upp det och helt plötsligt kom hon springade och tvärstannde framför mig och sa glatt "Hej gammalmamma!"
Vi har haft så roligt och tiden har bara svischat iväg. En eftermiddag kom även näst äldsta barnbarnet och hans flickvän och åt halstrad strömming och hembakad klådda som jag tog med efter deras önskemål. Jag njöt och var jättelycklig av att ha de alla omkring mig. Det blir inte så ofta som vi träffas alla tillsammans när alla har sina liv, men som sagt desto bättre när vi väl är tillsammans igen. Hemfärden gick som en dans på fyra och halv timme vilket är fartrekord för min del.
