Qunilla

Efter fyra roliga dagar hos vuxna barnbarnen och barnbarnsbarnet i Umeå är jag hemma i Kalix igen och önskar att jag kunde dela mig själv på mitten för att kunna tillbringa mer tid med mina älsklingar. Lillstumpan är helt underbar. Hon har lärt sig så mycket bara på de sju veckor som gått sedan jul. Då hade hon precis lärt sig gå och nu springer hon med väldans fart och klättrar som om hon aldrig gjort annat. Hon kan till och med gå baklänges vilket inte är det lättaste för en liten 14-månadersmänniska. Hon pratar både begripliga och helt obegripliga ord och mer och mer för varje dag. Ja herrejisses så fort barn utvecklas. 

Jag hade med mig ett silverarmband med berlocker som jag fick som konfirmationspresent för femtiofyra år sedan av mina föräldrar och det var intressant för lillstumpan. 

På min födelsedag fick jag gomorronpussar, tårta och presenter, god middag och löjromsmackor på kvällen till favoritprogrammet på teve plus ljuvligaste fot och handbehandling. Men bäst av allt att bara vara tillsammans med mina kära.