Förkylningstider
När sista tapetbiten var fastlimmad och kraftreserverna tömda till sista droppen kom febern smygande och däckade mig totalt. Fått några piggare timmar lite då och då tack vare Alvedon. Valborgsmässoafton bjöd dottern på grillkorv ute i det fria och därefter gick vi och värmde oss vid byns majbrasa alldeles intill.
Det känns jätteskönt att äntligen ha fräschat upp köket. Nästa utmaning är att inte plocka tillbaka allt gammalt på sina vanliga platser. Kanske finns det annat i mina gömmor som istället kan få komma fram i ljuset.
Något som kan ge mig gravkammarkänslor är när jag hälsat på hos någon "gamling" och sett skålar och fat fyllda med dammiga småsaker med allt från avbrutna blyertspennor till rostig småskruv och avbrutna påsklämmor. Mina skåp och lådor är rensade på skrot hur många gånger som helst och ändå finns det alltid något som inte har en plats i mitt liv. En del saker har slängts i soporna och en del har sålts på loppisen ute i garaget. Snart är det dags att slå upp portarna igen. Soffan på övervåningen åker nog ut den här gången och kanske köksbordet och stolarna.
Det som stressar mig just nu är att krattan står oanvänd på grund av att mina krafter inte räcker till att räfsa ihop alla kvistar som rasar ner under vintern.