Qunilla

Det här konstanta gråvädret verkar suga musten ur mig och det är en känsla som jag hatar. Är mycket hellre aktiv och sliter och släpar tills kroppen skriker att det får vara nog. Då mår jag som bäst. Längtar efter sol, vårvindar och vårbruk och att fylla släpet med skräp och se vårlökarna sticka upp längs husväggen. 

 

Råkade nyss få syn på mig själv i en spegel vilket resulterade i en omedelbar bokning hos damfrisören. Inte blir man piggare av att se ut som ett åkerspöke. Fortsättningsvis blir det pensonärsfrisyr, alltså en form av page som bara kräver ett eller två frisörbesök per år. Nu gäller det att hålla stenhårt i pensionen så att de ynka kronorna räcker till livets nödtorft och en och annan trevlighet också.