Lite motigt
I går var det prick åtta veckor sedan jag fick en ny höftled, fast det känns som att det ligger ännu längre tillbaka i tiden. Höften fungerar perfekt och jag varken tänker eller märker av den. Den funkar och känns precis som en "äkta". Otroligt och alldeles sant.
Äntligen är alla helgdagar över och livet kan återgå till det normala även för en pensionär. Vaknade med viss hjälp av de fyrfota strax efter sju och masade mig upp i riktning mot kaffekokaren. Det är ännu mörkt ute och här inne glimmar dioderna i de kattsäkra värmeljusen.
Känner mig frusen, huvudvärk och mör i nacke och axlar. Gårdagens bilkörning till Luleå var lite jobbig. Som chaufför är jag riktigt uslig speciellt i mörkerkörning. Syrran och jag var bjudna på middag hos brorsans familj som precis köpt hus. Timmarna flög iväg med prat och jättegod mat. På hemvägen svängde vi förbi systerdotterns familj och rev upp de små barnen som precis hade kommit till ro i sina sängar ...
Nu är det kväll och för att summera den här dagen så har den inte varit den bästa i mitt liv. Det mesta som kunnat gå fel har också gjort det fast jag fick i alla fall upp nya gardiner i köket men det krävdes två byten innan jag var nöjd.