Lite av varje
Vaknade strax före nio och blev genast pigg och glad av att se en klart vinterblå himmel och en sol som också var i färd med att stiga upp. Termometern har så klart krupit ner några grader men det är det ljuvliga ljuset värt.
De senaste dagarna har jag sorterat, skannat eller renskrivit mina gamla recept och nu är det klart och det står en pärm mindre i min brokiga hylla. Nästa projekt bli ännu en rejäl utrensning i förrådet.
I går hade ett av mina barnbarn som hemläxa att fråga någon gammal person om hur det var när den personen var i tioårsåldern. Eftersom jag då är gammal, åtminstone i barnbarnets ögon, så berättade jag om vad jag gjorde, hur det var i skolan och vilken mat jag gillade.
Jag tror att det är omöjligt för dagens barn som hela tiden översvämmas av intryck att föreställa sig det liv ett barn levde för femtiofem år sedan. Jag hade både mamma och pappa hemma på gården och i huset intill bodde pappas syskon. Det fanns alltid någon vuxen till hands för oss barn. Vi syskon fick växa upp tillsammans, något annat alternativ fanns inte på den tidens karta. Vi lärde oss att respektera djur och natur och ta tillvara det som bjöds oss gratis.Tror inte att det finns många barn idag som skulle idas anstränga sig för att söka igenom stenskrevor längs ängskaten för att hitta solmogna smultron.
Vi barn behövde ingen vuxen som lekte med oss. Vi behövde inte heller en massa leksaker för vi hittade på lekar och skapade de saker vi behövde av det som fanns runt omkring oss. Våran fantasiförmåga hade inga gränser och vi fick lära oss att ta ansvar och respektera andra.
Dagens barn har alldeles för lätt att sjunka ner framför något dubbat amerikanskt barnprogram på teven eller fly in i datorns och mobilens spelvärld. Helt säkert förödande för barnens hjärnor och osocialt så det ryker om det, men bekväma barnvakter för föräldrarnas del.