Ålderspensionär ...
Häromdagen kom ett stort kuvert med posten från mina älskade nära och kära i Umeå innehållande inredningsmagasin, hälsomagasin och idémagasin. Dessutom fanns där lyxiga chokladkakor, tårta på burk och det här vackra paketet som jag alldeles snart ska öppna. Spänningen är olidlig, väntar bara på att klockan ska ticka iväg över midnatt. Även om åldern numera definitivt kan betecknas som hög är jag ett barn inombords, speciellt när det gäller att öppna spännande paket.
Det har verkligen varit med vånda och starkt motstånd som jag närmat mig denna milstolpe i livet. Insåg häromdagen att jag borde baka så att det finns något att bjuda på ifall att någon knackar på dörren. Redan idag uppvaktade ett grannpar med blomster och sonens familj kom också med presenter och bjöd dessutom på kinamat. Ja, herregud! Ålderspensionär ... nä det ordet ligger inte bra i min mun. Inombords är jag inte där. Kanske därför det mesta jag bakat blivit si så där lyckat eller rättare sagt ganska misslyckat. Till och med tårtbotten som blev superhög och fin lyckades jag nästan totalförstöra när jag fyllde den tidigare i kväll. Motstånd, motstånd, motstånd.
Chockartat är ett lindrigt uttryck vad gäller det första pensionsbeskedet som ålderspensionär, men det ska jag ta en annan gång.