Qunilla

I kväll avslutades tredje skrivarkursen i Båtskärsnäs och nu känns det som att det är dags att jag själv fortsätter med mitt skrivande. Har laddat för det en längre tid. Ord har dansat i mitt huvud, meningar har bildats och karaktärer har börjat ta form. För tillfället har jag fastnat i en Haikudikt där de rätta orden inte har kommit inom räckhåll, men skam den som ger sig. Den ska handla om barndomsminnen i skydd av frostrosor...

Jag kommer att sakna kursdeltagarna som bjudit frikostigt på sig själva och sitt skrivande. Skrivarkurser är verkligen  både inre och yttre resor i både okänd och känd terräng. Otroligt givande att få ta del av olika livsöden.