Drumlig
Idag har jag grävt gropar och planterat två rödbladiga träd, varav ett körsbärsplommon och den andra en Purpurapel. Placeringen är ett litet krux i den här delen av landet eftersom det gäller att se till att kommande snöhögar inte ska ställa till skada. Grävandet gick bättre än förväntat mig, men däremot råkade jag snubbla över en spänd lina med en tioliters vattenhink i handen. Klarade mig så när som på lite skrubbsår och sjöblöt från topp till tå. Tack och lov var alla grannar borta så ingen fick sig ett gott skratt. Inte för att det hade spelat någon roll för det bjuder jag gärna på . Ett gott skratt förgyller livet. Direkt efter fallet trodde jag att ena knäet var minst krossat och det första jag tänkte på var allt jobb på tomten som var ogjort. Det kändes vädigt surt men nu var det som sagt inte så illa så efter en liten paus fortsatte grävandet som om ingenting hade hänt.
Det här med att skratta när någon typ snubblar och ramlar är något jag har fått skämmas för och be om ursäkt för några gånger. Alltså ,det ser ut så himla dråpligt kul i slow motion så skrattet kommer någonstans inifrån och är helt utan kontroll. Pinsamt att försöka hjälpa någon att resa sig som precis har slagit sig rejält och jag gapskrattar som den värsta galning.