Min stund på sofflocket
I morse kom jag på mig själv med att belåtet nynna på en gammal låt ... För jag är torpare jag och jag har det så bra... jag ligger på soffan för så ska det va' och gräset det växer och grödorna gror och mor hon gör kaffe och grisen blir stor... Åh åh jaja åh åh jajaj hör vad det blåser i träden idag...
Födelsedagsblommorna står fortfarande vackra
Även om armarna värker oroväckande rejält efter gårdagens takskottning med packad drivsnö så är livet till underbar belåtenhet, i synnerhet nu när dagsljuset brer ut sig allt mer för var dag som går. De tidigast planterade blomfröna har kommit upp och sträcker sig hungrigt mot dagsljuset. Under helgen ska blomvänliga lysrör inhandlas så att plantorna kan växa sig knubbiga och starka.
Skrivarkurserna är slutförda och det känns trist. Jag tror inte att jag någonsin åkt till något som jag åtagit mig med så naturligt upphissade mungipor som till just skrivarkursen i Båtskärsnäs. Det har varit roligt och spännande att få privilegiet att ta del av allas berättelser. Jag kan inte låta bli att överraskas av det faktum att varje människa bär på en värdefull skatt i minnen och upplevelser och när man gläntar på locket finns de där, alla små och stora, glömda och gömda ...
