Backningsproblem
Fan också! Typiskt när jag äntligen lastat hela släpet fullt med trädstammar och löv och kört till återvinningen så var det supertrångt där man skulle lasta av trädgårdsavfall. Jag vågade helt enkelt inte ens börja backa mellan grävmaskiner och andra hinder. Tog ett snabbt beslut och körde hem igen med fullt släp.
Gick ut tidigt på förmiddagen iklädd min vita regndress á la jättehare och samlade ihop prydliga högar av allt som avverkades igår. Varje gång jag tar på mig den här regndressen kommer jag ihåg den första gången som jag använde den för si så där 19 år sedan. Det var en regnig dag och jag skulle gå ut med älskade Ani, finnstövaren, som bodde här hos mig på den tiden. Hon blev fruktansvärt rädd när jag kom runt hörnet och formligen flög in i kojan. I den stunden kände jag mig som en jättehare som sprang runt och skrämde livet ur harjaktshundar.
Regnet har öst ner hela dagen men med rätt kläder var det hyfsat skönt ändå. På eftermiddagen kom sonen och rattade bilen till återvinningen med första lasset. Då var alla maskiner borta och inga andra soptippskunder vågade ut i regnvädret så de följande fyra lassen fixade jag själv. Hela återvinningen var en enda leråker så jag fick tvätta både bil, släp, bilmattor och mig själv när jag kom hem. Men det var det värt, är himla skönt att ha fått bort riset från tomten.