Grått
Det ord som först dyker upp i huvudet när jag börjar det här inlägget är GRÅTT, så in i helsikes grått dessutom åtminstone när jag tittar ut genom fönstret. Faktiskt tillhör grått mina käraste älsklingsfärger, vinterkvinna som jag är. Fast då gärna isigt klar som en vinterdag med klarblå himmel och strålande sol.
Tänker tillbaka och minns de åren då jag och en kollega åkte runt med tygkoffert och min stora hallspegel och färganalyserade folk på de mest märkliga ställen. En gång var vi i ett rum på sjukhusets operationsavdelningen iförda grön skyddsklädsel, en annan gång var vi i matsalen på en fabrik, men oftast var vi hemma hos folk. Vi träffade många trevliga människor, både män och kvinnor, som var grannar, arbetskamrater eller nära vänner.
I nästan alla grupper fanns det åtminstone en person som såg sig själv som ett hopplöst fall. Det roligaste var att ta fram just den personens bästa färger och se hur ögonen började glittra och hur andlöst överraskade deras vänner/kollegor blev. Det märktes tydligt hur färgerna stuvade om statusen i grupperna, om inte annat så för en kort stund.
(Bild från internet)
Själv håller jag mig i min vinterfärgskala och trivs ypperligt med den. Däremot har jag med åren utökat garderoben med mer färg jämfört med tidigare då det mesta var svart för alla årstider. Tryggt och praktiskt.