Qunilla

Har tittat på  två spännande teveprogram med dels intervjuer från socialdemokraternas möte och dels ett program från UR om den svenska skolan. 
Frågan ställdes om vem som ska betala skadestånd till alla de hundratusentals elever som aldrig fått chans att nå godkända betyg, alltså inträdesbiljetten till det fortsatta utbildningssystemet. Mycket intressant, det undrar jag också.
En rektor menade att det de håller på med i hennes skola är kvalificerad barnmisshandel på grund av britande resurser. Javisst, det sker varje dag även i denna kommun och jag är rädd för att den status barnets familj har i samhället kan vara avgörande för om de får stöd eller ej. Alla elever har rätt till stöd oavsett skolans ekonomi. En person menade att lärarnas förväntningar på eleven spelar en avgörande roll. Självklart det också, men verkligheten ser definitivt inte ut så.
En annan menade att skolan inte längre kan skylla på föräldrarnas låga utbildningsbakgrund eller engagemang  Självklart det också och barn får tyvärr inte heller välja sina föräldrar. De stora problemen finns inne i skolans värld. Det sker ingen förändring till det bättre om inte skolan förändras inifrån.
Den svenska skolan blir aldrig bättre än de lärare och rektorer som arbetar där. Säkert skulle det bli förändring i positiv riktning med rätt kompetensutveckling till rätt person och rätt rekrytering av skolledare. I denna kommun har skolledare som aldrig har klarat av sitt uppdrag hängt kvar i omflyttningskarusellen år efter år. Förödande och oansvarigt. Det är för mig en gåta att folk inte går samman och kräver att skolan ska ge våra barn den utbildning lagen föreskriver.
Jag håller med min lärare på psykoterapikursen som hävdade att grundskolan är livsfarlig för de barn som av olika anledningar har svårt att nå målen.