Våffeldagen

Ja, det lär vara det idag. Sladden till mitt våffeljärn har krakelerat oroväckande livsfarligt så jag tänkte hoppa över våfflandet, men så ringde sonen och meddelade att de var på väg till mig med järn och smet. Kul! Det blev ilfart till frysen och hämta hjortron som mikrades i all hast. Hade till och med grädde så det blev en komplett våffelfest.
Naturligtvis åt jag för många och låg sedan utslagen som en rapande amöba.
Sonhustrun hade gjort smeten enligt min pappas recept med jäst i smeten som ger superfrasiga våfflor. Det finns många fina minnen av våffelkalas hos min pappa. Lyckliga minnen som värmer långt i hjärteroten.

Livet är inte jättekul just nu. Den trista vardagen knackar på. Känner mig sliten och skulle vilja vara ledig några dagar, dålig ekonomi precis då jag har så många drömmar om trevliga upplevelser, dammigt och småstökigt i hela huset, för att inte tala om hur bilen ser ut. Det går knappt att se genom rutorna när solen ligger på.

Som jag längtar och fuschian har överlevt!