Spamorgon
I morse vaknade jag på gott humör (som vanligt) och började med projekt hårfärgning. Test efter test blev insmord med illaluktande kräm och vips efter 30 minuter var håret moccafärgat. Kanske inte det ultimata färgvalet med tanke på de allt ökande silvergrå som nu skiftar lite väl mycket i orangebrunt. Rubb och skrubb och insmörjning med godoftoljan fick mig att må supergott denna stilla tysta morgon där till och med kissen tar det lugnt. Emil har legat på behörigt avstånd och betraktat aktiviteterna.
Nä, det är inte så här våra morgnar brukar se ut. Kissen vet att när jag druckit kaffe brukar vi styra stegen uppför trappan till unge herrns rum för väckning och det kräver sin insats av både mig och kissen. Emil brukar passa på att doppa tassen i unge herrns vattenglas och sedan skaka av tassen så att de kalla vattendropparna landar på unge herrns rygg. Ja, detta är ett viktigt och ibland uppskattat led i väckningsprocessen.
Veckan har varit både si och så. Till exempel har jag fått nog att kloaklukten i korridoren och mitt rum. I går kom två herrar och försökte nosa sig till källan. På karlars vis försökte de först förminska mig med att det bara luktar karlsborg (sulfitfabrik). Jo, det gjorde det visserligen igår, men jag fick dom att förstå att det inte har varit sydliga vindar hela vintern.
Kulturaktiviteterna som ligger på mitt bord lider mot sitt slut så nu är det bara tio föreställningar kvar av denna termin. Under veckan har högstadiet fått sitt i teaterväg och jag är nöjd för föreställningen var bra och gillades av ungdomarna. Som vanligt är jag helt slut av oro för hur det som bjuds ska tas emot. Det kostar många sköna tiotusenlappar och då vill man att målgruppen ska beröras.
Det verkar ljusna ute så jag och Emil ska gå ut och skotta bort lite snö som fallit de senaste dagarna. Sedan ska jag åka till bibblan och låna en ny cdbok. Har precis hört Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen. En thriller som var riktigt, riktigt bra.