Rötmånadsregn
Dagen har gått i trötthetens tecken, kanske beroende på vädret. Min plan att måla fönstrerna gick om intet och i skrivande stund vräker regner ner så det formoligen forsar ur stuprören. I och för sig behövs det vatten till växtligheten för det är snustorrt i jorden. Mina växter är lite bleka om nosen trots både idog vattning och gödsling.
När det inte blev av att måla satsade jag på att laga en god middag i stället. Det blev potatisgratäng och grillad fläskfilé. Det blev över så pass mycket att det precis räckte till barnbarnens lunchlådor i morgon. Det här med att fixa lunchlådor är inte min grej. När jag lagar mat blir det oftast ganska precis de portionsantal vi är personer. Kan kanske bero på att jag själv inte är förtjust i uppvärmd mat.
Det har blivit svårare och svårare att krysta fram något att skriva här i bloggen och egentligen borde jag ta en paus för att bespara mina läsare denna trista läsning. Faktiskt har planer på annat skrivande återuppväckts. Som den samhällskritiska person jag är har de tio senaste åren näst intill gett mer stoff än jag orkat bära och ta till mig. Jag har känt och känner fortfarande en enorm frustration, sorg och vanmakt över främst skolans enorma brist på ansvar, kunskap och engagemang. Tyvärr är det inte några enstaka brister utan vädligt generellt för både grundskolan och gymnasieskolan. Äldreomsorgen är också ett område som ligger nära mitt ♥. Mitt examensarbete i Skapande svenska B handlade om min Alzheimersjuke morbrors resa genom äldreomsorgen och inte minst om hans frus resa med honom. Ingen idyll, kan jag lova. Våra lärare tyckte att jag skulle skicka manuset till några bokförlag, men det har jag inte gjort. Varför? Jo, för att jag kände att boken inte var färdig. I och för sig blir nog inte någon bok färdig, inte ens kända mästerverk, så det kanske är dags att damma av cd-skivan och göra lite finputs i texten när höstmörkret infinner sig.