Äntligen diskmaskin

Foto Torgny Johansson (lillbrorsan)

Ibland tar mina krafter helt slut, och då menar jag verkligen helt slut. Det hände i kväll. Det händer rättare sagt lite för ofta. Kröp ner under gosiga filten med fårskinnstofflorna på och satte på cd-boken. Det krypvärkte i benen, kliade på magen, på ryggen och i håret medan olusten kilade runt i kroppen. Tänkte att jag kanske kunde duscha bort känslan, fast inte så länge och varmt som jag brukar. Kollade blodsockret och slumrade tacksamt några minuter och missade ett kapitel i boken. Tusen strålande solar av Khaled Hosseini är riktigt bra och ger en inblick i hur livet för kvinnor kan vara i Afghanistan. Vi lever verkligen i skilda världar.
Min dotter kom hem från Afrika i morse. Hon har också mött en värld som är så olik vår att man skulle kunna tro att det var en annan planet. Med dessa kulturer i spegeln är det lätt att inse att vi lever i en skyddad vrå i världen där vi inte skakas om av krig, jordbävningar och andra naturkatastrofer. Ändå har vi så många problem som vi inte fixar, brist på solidaritet, en skola som brister på punkt efter punkt och en skamlig nivå på äldreomsorgen. Ja, listan kunde bli lång.

Vännen har åkt hem till sitt och jag har en nyinstallerad diskmaskin i mitt kök. Känns skönt att återigen slippa se diskhögen som uppfordrande väntar på att bli diskad. Nu är det bara att stoppa undan smutsdisken och stänga luckan så är det problemet ur världen.

I fredagskväll var vi och frotterade oss med kultureliten och såg teatern Svinalängan. Det var kanske inte den ultimata upplevelsen en fredagkväll när man är trött efter en stressig vecka. Dessutom var det så svinkallt i salongen att många tog på sig ytterkläderna till andra akten.

Nu väntar en stund framför teven innan det är dags att krypa under täcket.