Vilken vecka!
Veckan har bjudit på massor av aktiviteter, både jobbiga och roliga. Roligast var dock gårkvällens galaföreställning Vår tid - Framtid som gick av stapeln i isladan. Jag är så stolt över vad kulturskolans lärare och några klasser på fem skolor hade åstadkommit. Det var ett hårresande magiskt ögonblick då direktsändningen via satellit mellan Kalix och Kampala fungerade. Vilken upplevelse för lärare och barn både på tvillingskolorna i Uganda och här hos oss. Denna gala är ett så positivt trendbrott i den här kommunen där allt som har med skola annars bara är nattsvart. Min insats handlar mest om logistik vad gäller busstransporter och mat förutom att jag och våran gulliga lokalvårdare sålde inträdesbiljetter så mina stela fingrar glödde bland sedlarna. Vi hade båda kvällen till ära klätt oss i afrikanska klänningar som vi fått låna av min dotter som var till Uganda för en dryg månad sedan.
Jag känner mig arg och besviken på att tidningarna bara skrev en pytteliten artikel om denna gala men gav jätteutrymme till nyheten om att alla s-politiker med omedelbar verkan hoppar av sina uppdrag i barn- och grundskolenämnden. För övrigt skäms jag å S vägnar.
För en tid sedan gav tidningarna stort utrymme till att berätta att Kalix elever ligger näst lägst ner på betygsresultatlistan i vårt land och då tycker jag att det är tidningarnas skyldighet att även berätta när något är positivt. Men icke. Det är bland annat därför som jag inte prenumererar på någon dagstidning. Fast den största anledningen är sanningsenligt av ekonomisk art.
I Folkets hus har vi haft ungdomar från Kenya som gjort en föreställning om sitt liv som gatubarn. Den var enkel men stark och när barnen efteråt fick ställa frågor märktes det tydligt att den berört.
Ja, det har varit en riktigt kulturellt kontrastrik vecka på alla sätt och vis och det är en förmån att få vara med om detta positiva om än inte mitt i smeten.