En fladdrande låga för våran pappa
I kväll har min syster och jag varit och tänt ett ljus på våra föräldrars grav. Pappa skulle ha fyllt 93 år idag om han hade levat. Det var så rofyllt på kyrkogården med alla små fladdrande ljuslågor som lyste i mörkret. Efteråt åkte vi till Konsum och köpte födelsedagsfika som vi sedan avnjöt sittandes i bilen på hemgården. Det känns gott i hjärtat att för en stund få vara nostalgisk och tillsammans minnas den tid som var.
Idag har jag varit hemma från jobbet. Inte för att jag är jättesjuk men för att jag känner att min kropp behöver vila för att orka. Naturligtvis har jag gjort lite för mycket så min onda höft protesterar vilt. Mitt stora dagliga problem är dock axlarna och nacken. Vet inte vad jag ska ta mig till för att bli av med den brännande smärtan som jag nästan alltid har så fort jag använder armarna.
I kväll är det lan igen på övervåningen i mitt hus. Fyra grabbar och fyra datorer. Det har varit lite kalabalik för min unge herre eftersom hans dator la av. Nu har det löst sig genom att han har fått låna en formateringscd av snälla människor. Tack för den räddningen! De här grabbarna är skötsamma så jag behöver inte oroa mig för något. Pust så skönt det känns. (Peppar peppar ta i trä!) Det har varit många långa och oroliga år och ibland har jag tänkt att oron har blivit som en kronisk sjukdom för min del. När jag var på seans i somras sa mediet att jag inte behöver oroa mig för framtiden för det kommer att gå bra. Det vill jag väldigt gärna tro på för alla vill vi våra barn och barnbarns bästa.
I morgon kommer käraste Evelina hem. Har renbäddat hennes säng idag. Måste tänka ut något gott att äta som hon gillar.
Nu till en varm långdusch.