Städanfall nr 2
Vaknade med rosslig röst och tung i huvudet. For till jobbet men åkte hem efter lunch då orken låg på noll. Efter en stunds vila och några Alvedon kändes det ganska ok igen. Helt plötsligt, jag vet inte hur, befann jag mig ute i garaget och sorterade tomflaskor. När jag lika skulle iväg och hämta mr x så pantade jag alltihop och blev nästan 100 kronor rikare.
Nu i kväll blev det insidan av köksskåpen som blev av med damm och knäppa grejor som man aldrig använder. Noterade att jag hade tre olika apelsinskalare som jag aldrig har använt. De åkte direkt i sopkassen. Babymuggar likaså.
Det är märkligt så lätt det är att drunkna i skräp och onyttiga prylar. Jag har en dröm om ett minimalistiskt hem men ändå med en kreativ och ombonad känsla. Att det ska vara så svårt att få till det.
Att skolan är en arena för mobbning är inget nytt och det är heller inget nytt att alla som jobbar i skolan enligt skollagen är skyldiga att motverka all form av kränkande behandling.
Idag har jag ömsom skrattat och ömsom ilsknat till när jag tänker på skolans agerande mot den lilla mobbade flickan jag skrev om häromdagen. Skolan har nu presenterat sin "lösning" och de har inte för avsikt att ta tag i mobbarna. Det förslag skolan har på att lösa problemet får mig att tänka på länder där våldtagna kvinnor stenas till döds och våldtäktsmannen går fri. Det övergår mitt förstånd att man som lärare kan bli så nattsvart blind. I och för sig har jag varit med förr på den skolan och har väl inte heller förväntat mig några underverk.
Nu en kopp kaffe.