Jag får ta det som en resa

Igår när jag skrev om målvikt och magplastik så tänkte jag att det blir ytterligare en resa i mitt liv. En resa tillbaka genom syndernas sliskiga träsk. Det är konstigt men det känns inte inte särskilt jobbigt i jämförelse med andra resor jag gjort. Just i den här resan så har jag ett tydligt mål. Egentligen så har jag flera spännande resor på G just nu. En del är nästan i mål. Andra har just börjat. Det är väl det som är livet.

Idag ringde dietisten så det blir en Sunderbyresa nästa vecka för att gå igenom hur matdelen i mitt liv kommer att bli. Lillemor har genom åren invigt mig i vad som gäller så jag tror inte att jag egentligen behöver dietistens information.
Just nu handlar mitt liv mest om vikt  och jag kan väl tänka mig att min omgivning kan bli ganska utled på min självupptagenhet. Men en dag är det över och då hoppas jag att solen skiner, vattnet glittrar och fåglarna kvittrar.

Idag städade jag i badrummet och mina garderober. Nu ligger dammsugaren mitt på hallgolvet och jag har liksom tappat orken.
På jobbet håller jag på att ordna allt som krävs innan innan våra elever sitter och ser en teaterföreställning.  Lokaler, bärhjälp, bussar och välja ut de klasser och skolor som ska få gå. När det väl är gjort, funkar och föreställningen uppskattas så känns det gott. Medan jag är sjukskriven kommer det att vara 14 föreställningar. I morgon ska jag försöka fixa det som är kvar att göra. Fast chefen ringde i kväll och ville att jag skulle hjälpa till att paketera gamla datorer som ska skickas till Uganda när våra besökare åker hem på lördag. Nog undrar jag vad rektorer och ungdomar kommer att berätta när dom kommer hem till sina familjer i värmen mitt på ekvatorn. När vi är i värmen törstar vi och när de är här törstar de på grund av vår torra luft. När vi var i Jukkasjärvi hade vi en duktig guide som var vacker som en isprinsessa.

Nu är det tio dagar kvar av fastan. Mer än halvvägs. Måste gå och ta mig lite pulver.
Allmänt