Det finns ett djup också


Idag var himlen äntligen blå och den underbara solen spred sin glans över vår snötäckta tillvaro. Kissen och jag har varit ute en stund. Han var väldigt intresserad av småfåglarna som kvittrade i björkarna intill huset. Min fina julgran står numera utanför köksfönstret fylld med talgbollar. Min tanke var att kissen skulle kunna ligga på varma fönsterbrädan och liksom ha en livefilm utanför fönstret.

Just nu har jag två små gryn som ligger i varsin säng i mitt sovrum. De verkar inte det minsta trötta. Vi har sett Bolibompa och jag blev trött, men inte dom. Nåja, de lär kurka när som helst. Katten är instängd i toan för barnbarnen är rädda för honom. Han jamar och vill ut för han vill vara med i händelsernas centrum.

Jag har skrivit så mycket om ålder och utseende och jag är helt på det klara med att jag lider av en grav åldersnoja.
Det är frustrerande att inse att loppet är kört. Att inte kunna göra något åt det. Det jag skriver här i bloggen blir mest ytliga tankar, men det finns djup även i mig. Mitt liv innehåller djup sorg, besvikelse, förtvivlan och längtan och om det inte innebar att utelämna andra personer så skulle jag skriva hur mycket som helst om det som får mitt hjärta att blöda. Förmodligen skulle jag också skriva ännu mer om glädjen och lyckan som tack och lov finns i mitt liv. Men så är det väl för oss alla.

Det är mörkast före gryningen





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0