Städkväll

Jag förstår inte varför jag jhar så svårt för att få gjort saker och ting. Idag lyckades jag i alla fall uppbåda kraft för att dammsuga och skura golven på nedervåningen. Det var välbehövligt. Lille Emil gillade inte dammsugaren. Han gömde sig. Jag var tvungen att lägga mig ner på golvet för att se under soffan när jag dammsög så att han inte skulle vara där och få trauman för resten av livet.
Det här med att gå ner på knä är ett kapitel för sig. En vacker dag slipper jag inte upp. Vänstra knäet är inga problem men det högra känns som att det hur lätt som helst kan glida av underbenet. Det här är väl straffet för extrakilona och för att jag knäskurat för mycket. Knäskura skulle jag önska att jag kunde idag. Då har man koll på att hörn och golvlister är rena. Nåja, det finns ju proteser och numera finns det även specialdesignade för att passa kvinnoknän. Tidigare fick kvinnor mansknän trots att de inte passade bra.

I kväll gick jag runt på tomten och såg att frosten tagit några små nypor här och där. Jag luktade på äppelträdets enda äpple som nu lyser vackert rött. Jag blev besviken för det doftade inte äpple. Snart är det dags att plantera vårlökarna och att göra höst på gravarna. Tiden går för fort.

Nu ska jag gosa en stund med Emil innnan det är dax att krypa ner under täcket. Natti natti











Allmänt