Halt kisse
Först fick vi besök av kissen Emils syster Grynet och hennes familj. De hade med sig gofika. Vi trodde att de skulle bli jätteglada att se varandra men de slogs på blodigt allvar. Vi fick hålla isär dom. Men när Grynet åkte iväg stod Emil och jamade vid dörren. Kanske ändå att slagsmålet var syskonkärlek. Det är väl vi människor som inte förstår.
För övrigt är lille Emil en djärv liten kisse som har lite för stor tro på sin hoppförmåga. Han hoppade från en köksstol mot soffan och ramlade ner på golvet med hård duns. Nu har han ont i högra bakbenet, men hoppar och klättar ändå nästan som vanligt. I morgon blir det veterinärbesök. Jag är orolig för att det kan vara allvarligt. Ska passa på att ge honom kattpestvaccinet samtidigt.
Nu har jag fått klart för mig att jag måste ta min Emil lite lätt i nackskinnet när han biter mig för hårt. Det är ju så kattmammorna gör med sina ungar medan de är små och lätta. Mina underarmar ser ut som om jag gått genom en hackmaskin. Men jag älskar honom ändå. I natt vaknade jag av att han kände ultralätt med sin sammetsmjuka tass på mina läppar. Han låg hopkurad vid min kind och spann. När Emil kom till oss tänkte jag att jag inte skulle göra honom till mitt barn eftersom han är ett djur. Men det är inte lätt att hålla isär. På eftermiddagen fick jag besök av min fd granne, så det har blivit en del kaffedrickande idag. Det känns i magtrakten att kaffe och värktabletter inte är någon bra kombination.
Försökte fixa en lite godare middag idag. Kött, potatiskroketter och aromsmör. Därtill färskrivna morötter. Jag är en usel matlagerska. Eller rättare sagt LAT. Jag avskyr när det blir disk och kladd överallt. Det är därför min baskost består av mackor och fil.
Läste just Lillmors kommentar till mitt förra inlägg .... he he jo just det, en pigg pensionär som kan älska med mig. Det vore grejer det!