Livet har återvänt
Stormen lär vara på väg och det märktes minsann i eftermiddags. Vinden tömde på bara några timmar björkar och häggar på löv och virvlade över de till grannarnas tomter. Tack nordanvinden!Jag har kapat mina honungsspireor som sett ut för hemska de senaste månaderna. Därefter klippte jag gräset på framsidan. Upptäckte fördelen med att låta gräset bli långt på hösten. Nu ligger löven högt och när jag klipper hamnar även dom i uppsamlaren. Praktiskt. Krattning suger.
Det var jättehärligt att vara ute i blåsten. Solen sken från en blå himmel och guldgula löv virvlade runt i luften. Alla årstider har sin tjusning även om den som kommer härnäst inte är det minsta lockande.
I natt vaknade jag frampå morgontimmarna av att lille Emil satt tätt intill mig och försiktigt utforskade mitt ansikte.. Men är du vaken? sa jag. Han la huvudet på sned och tittade så näpet på mig. Mitt hjärta smälte. Jag bara väntade på en attack på näsan eller läpparna, men icke. Han nosade och kände försiktigt med tassen. Jag somnade om i trygg förvissning att han inte skulle riva mig.
Äntligen är min mun på bättringsvägen tack vare medicinen jag fick igår. Nu hoppas jag bara att tanden är ok. Tyckte att tandläkaren pratade om att roten inte var bra. Jag orkar inte med några rotfyllningar. Snart skaffar jag lösgommar. Bländande vita perfekta filmstjärnerader.
I morgon blir det äntligen rajtan tajtan med