Masocistiska personlighetsdrag
Efter middagen åkte jag fem mil i mörkret för att hämta mr X moppehjälm. Jag var förvånad att jag fick lyssna på gamla 60-talsfavoriter på måttlig volym hela vägen utan att han bytte till dunka dunka. Jag sjöng med i favoritlåtarna utan att han bad mig vara tyst. Förklaringen är att han hade somnat i sätet bredvid mig. Nu har han vaknat och åkt ut till kompisarna och jag ska försöka återställa ordningen i huset.
Lillemor undrar hur jag orkar städa. Svar: Det är tvångsmässigt och sjukligt självplågeri. Igår höll ryggen på att braka ihop men jag tvingade mig igenom. Satt bitvis på en stol och skurade runt om.
Livet är nu. Det går inte i repris. När jag tänker på det får jag panik. Kanke jag skulle åka på en skrivarkurs på Kreta, men nej det kan bli jordbävning och hela Kreta kanske sjunker ner i havet. Samma tankar dyker upp när jag tänker på att jag kanske skulle hälsa på släktingen i USA. De bor på västkusen, undrar om san Andreasförkastningen når ända upp till dom. De har jordbävningsvarnare. Säkrast att stanna hemma. Men fan vad trist det är ibland. Drömmer om skaffa en gubbe och ibland är jag glad att jag är helt oberoende och fri och sjunger elakt glatt Vill du lååna en maan, en sjutusan till kaarl, utav miiig. Hans skor och hans tofflor ingår...... när han har fel så har han rätt ändå .....
Man kan inte få allt. Hur man än vänder sig har man ändan bak.
Men jag ju i alla fall tagit steg ett och skaffat katt. Det är jag glad för.