Min bok
Kan inte begripa varför hästen blir så pytteliten. Förresten det här är den enda häst jag har ridit på. Jag var i fyraårsåldern och kanade av och föll ner på backen då hästen gick in genom stalldörren.
Det har gått trögt med fortsättningsboken. Skrivlusten har liksom inte velat infinna sig. Det beror kanske till viss del på att det senaste åren varit så turbulenta och fyllda av oro så det har helt enkelt inte funnits utrymme för att skapa texter. Men snart drar jag igång igen. Det känns så i alla fall. Det är bra självterapi att skriva om sitt liv. I den första delen använde jag en frottéhandduk som näsduk. Det är nog bra för alla att sätta ord på sitt livs sorger och besvikelser för att inte bli bitter och förgrämd. Man brukar säga att när man tar ut trollen i solen så spricker dom och det är nog det som händer när man "skriver av sig".
Nästa vecka är det skollov. Jag tror att jag ska ta ledigt några dagar och försöka komma ikapp mig själv. Men först väntar en skön helg.
Natti natti!