Ur form

Det går så jäkla tungt på jobbet. Jag orkar knappt röra mig mellan rummet och kopiatorn. Känner mig trött och stel och har ont i alla leder. Det finns hur mycket som helst att göra här hemma som är viktigare. I alla fall just nu. När det blir så här kallt och mörkt vill man göra det varmt och ombonat inomhus och ställa i ordning vinterkläder.

I morgon när mr x kommer hem ska jag försöka få honom att hjälpa till utomhus. Kanske också hämta den där lilla granen som ska stå i en utekruka. I eftermiddags klippte jag en del av gräsmattan och började gräva upp lite perenner till Lillemor. Jag har lite beslutsvånda när det gäller inköp av ett släp. Mycket pengar för min plånbok, men vem vet om man har några pengar kvar om banken konkursar. Säkert är det vi som har minst som drabbas hårdast. Kanske lika bra att köpa upp dom fjuttiga kronor man har redan nu. Vilken konstig värld vi lever i. Mina föräldrars generation kunde nog känna en viss stolthet över allt de åstadkommit i form av välfärd, men jag vet inte vad jag kan känna stolthet över. Nu raseras område efter område och de som drabbas hårdast är dom som behöver samhällets skyddsnäst allra mest. Jag vet inte om jag kommer att  ha något parti att rösta på nästa gång. Det blir i så fall första gången.


Syrran och jag på den gamla goda tiden då framtiden var ljus. 1953


I morgonbitti ska jag på ett möte. Jag borde förbereda mig men orkar inte.
Till och med lille kissen märker att jag är ur form. Han har inte bitit mig så mycket idag.
Nu ska jag gå och lägga mig. Har köpt en veckotidning att drömma mig bort i.
Natti natti mina vänner, vaknar kanske mer optimistisk ......


Allmänt