Första snön
Nej, se det snöar ... hurra hurra ... nu är de vinter och skidan hon slinter ... Ja de
sitter i de gamla barnsångerna. Tillvaron blir ljusare med snö på marken och idag dessutom med en strålande sol. Härligt! Kissen och jag har varit ute trampat i nysnön. Min boda är fortfarande ostädad. Det har liksom inte passat att börja skita ner sig därute. Det får bli en annan dag.
Cd-boken jag lyssnar på just nu är spännande och bra på flera sätt. Hos mig väcker den liv i undangömt gammalt skräp. I morse tänkte jag att egentligen är det om det jag borde skriva i bloggen. På sätt och vis känns bloggen som en som lyssnar på mig. Jag får inte många kommentarer men jag får sagt det jag vill. Det vill säga av det jag vill dela med mig av. Helst skulle jag bara vilja skriva roliga saker, men ibland är tillvaron inte så rolig. Det är bara så. Det finns saker som det är svårt att sätta ord på, men jag förstår precis prästen Ingrid som är gisslan i boken när hon tänker tillbaka i sitt liv. Hon har låtit männen i hennes liv ge henne identiteter som inte var hon. De har förminskat henne och hon har funnit sig i det. Det är säkert många kvinnor som hamnat i den positionen och tigit och lidit och levt upp till förväntningarna även fast de känt att de varit så fel, så fel.
I eftermiddags åkte jag med brorsan till Ikea. Han handlade möbler till sin nya lägenhet. Jag tror att det blir fint med färgskalan han valt i svart, grått, rött och naturvitt. Manligt och tufft. Samtidigt fick jag transporterat hem min nya hylla så nu ska det bli ordning och reda.
Hemma igen var det bara att börja röja upp efter mr x middagsbestyr, kompisar, blöta kläder och allmänna oreda. Det är fotspår överallt på golven efter blöta strumpor. Nu ska jag ropa in mr x som håller på att sladda med moppen på första riktiga ishalkan och sedan är det dags att börja göra kväll. Helgen är slut. Snyft!