Björnskräck

Försökte jobba utomhus under torsdagen men med +29°C var det var för varmt för mig. Vattenpumpen i fontänen pajade när det gick åska i förgår så i morgon ska jag köpa en ny. På kvällen var jag barnvakt hos mina barnbarn. Vi satt på golvet och byggde legobilar och hade det hur mysigt som helst men sedan när jag skulle ställa mig hade det behövts en lyftkran. Mina knän är inte vad dom var. Det är frustrerande med ålderskrämpor.

Väl hemma igen åkte jag och övningskörde med 16-åringen. Kvällen var så vacker. Solnedgången färgade havet i skiraste rosalila nyanser. Om jag inte hade varit så rädd för björnar hade jag gått upp till ett utsiktstorn och fotat.
Björnskräcken tog fäste i mig en kväll för ungefär tio år sedan då jag var ut och rastade hunden Ani. Vi gick längs en idyllisk hästväg där vi gått så många gånger tidigare. Helt plötsligt blev Ani otroligt rädd. Jag trodde att det kanske var en älg som gömde sig i buskarna, men såg ingenting. Jag kände också så stort obehag att jag med nöd och näppe undgick att få panik. Jag raskade på stegen allt jag kunde och tog mig ut på stora vägen. Några dagar senare läste jag i dagstidningen att två björnar varit vid hästhagen.


Ani

Allmänt