Nostalgiska funderingar

Idag är det grått och blött och åskan mullrade långt borta i fjärran. Jag är på förvånansvärt bra humör och har jobbat som en galärslav hela dagen. Allt har klaffat perfekt hittills. Har till och med städat min garderob. Där finns en hel del plagg som ligger oanvända av på grund av trånga orsaker. Nåja, inom ett år lär jag vara "smal" igen med knivens hjälp. Som jag längtar efter den tiden.

Igår hade min USA-släktings styvbarn hittat mig på Facebook. Kul! Avståndet har blivit kortare med internet. Det är knappt hundra år sedan det var en stor händelse då ett amerikabrev anlände. Kommande generationer kommer nog inte kunna hålla ett vackert gammalt brev i sin hand som mormorsfarmor skrev till sin älskade. Fascinerande att hålla i samma brev och tänka sig vad hon kände just när hon skrev det. I mina gömmor finns en brevkartong. Jag hoppas att någon en dag kommer att läsa breven där min ungdomsförälskelse uttryckte sig så här underbart poetiskt: Jag älskar dig som tusen miljarder Portello i en öde öken!
Mitt ungflicks♥ bultade.

Tant♥ kan ockå bulta så det dånar när det ramlar in ett efterlängtat mail, men ingen kommer att kunna läsa det om si så där 50 år och förstå hur lycklig hon blev.

Nej, nu räcker det med nostalgiska funderingar. Ska äta en varm baugette med ost och sedan krypa ner under täcket med JB om han nu inte måste hasta vidare med sömnpulverkorgen.



Vansinne är att göra samma saker om och om igen och föränta sig olika resultat.
/Albert Einstein



Allmänt