Qunilla

 

Igår åkte jag till Elgiganten och köpte en ny teve på avbetalning. Kreditköp är något jag absolut hade velat undvika men nu är verkligheten antingen ingen teve i mitt hus eller också avbetalning. 

Affärens väggar var täckta att teveapparater i alla möjliga storlekar, platta och lätt kurvade, affärsinställda med grälla och skarpa färger. Min gamla teve var fyrtiotvå tum och tanken var att köpa en som var ett snäpp större. Kollade noga alla extrapriser och fastnade för en som var sextio tum. Den verkade liten och behändig bland alla jättestora skärmar så jag slog till. Svetten rann under vinterjackan och jag sjönk ner på en stol medan försäljaren ordnade avbetalningspappren.

Affären gjorde alla inställningar och jag hade bara att montera dit foten och stoppa i kontakten då jag kom hem. Värre var det när den jättestora kartongen skulle in i min lilla Opel Astra. Kartongen mätte 165 x95 centimeter och var ett par decimeter tjock. Jag fällde ner baksätena och sköt framsätena så långt fram som det gick och utan en endaste millimeters marginal gick bakluckan att stänga. Syrran och jag satt spikraka så långt fram att vi kände oss som klistermärken på framrutan. Det var tur att jag är beskaffad med synnerligen korta ben. Värre var det för syrran som dessutom hade famnen full av matkassar.

Både vi och teven kom välbehållna hem och barnbarnet, nöjd med storleken, skruvade dit foten.

Väl på plats i vardagsrummet insåg jag att det var en väldigt stor teve som fick tevebänken att se ut som en liten barnpall. Tanken är att hänga teven på väggen så snart den är omtapetserad men tills vidare får vardagsrumsbordet tjäna som tevebänk. Den nya teven krävde även en ommöblering som jag ska slutföra idag då mer än ett rum berörs av omflyttade möbler.