Kalashelg
Premiäråk på snowboard
Första åket. Mamma instruerar.
Andra åket. Pappa instruerar.
Lillasyster redan duktig slalomåkerska. Hon kan både svänga och bromsa.
En efterlängtad helg har tillbringats hos barnbarnet som fyllde trettiosex år. Fattar inte att så många år rusat iväg sedan hon, mitt första barnbarn, föddes. Hon och sambon har gett mig två underbara barnbarnsbarn som för mig är de mest perfekta, kärleksfullaste och duktigaste som finns. Förutom all supergod mat som barnbarnets sambo, tillika gourmetkock, bjudit oss på har vi varit på skridskobanan, ridskolan och i slalombacken. De små är så himla duktiga på allt som har med fysiska aktiviteter att göra. Inget gnäll och grin. Föräldrarna är också jätteduktiga som fixar och grejar för att de små ska få upplevelser av alla de slag. Ingen latmask hos vare sig barnen eller föräldrarna. Det är jag glad för. Under helgen var vi fyra generationer kvinnor samlade; jag, dottern, barnbarnet och barnbarnsbarnen.
Det jag också är jätteglad över att de små har sin morbror och hans sambo i närheten. Det går inte att ta miste på hur mycket kärlek det finns mellan dem. Hela tiden kramar, mys och bus. När de är lediga överraskar de ibland och hämtar barnen från förskola och fritids. Igår till exempel överraskade de och då ville femåringen till hästaffaren och så blev det. Lyckans barn!
Första vårdagen med sol, fågelkvitter och plusgrader.
Lillasyster rider på Musse
Ridlektionen är över och Musse leds in i stallet igen.
Som äldst i vår lilla familj är jag lycklig och nöjd. Alla jobbar eller studerar och livet rullar på. Så klart kan det bli smågupp här och där längs livets väg, men det behövs också för att en människa ska stanna upp och tänka efter vad som är viktigt här i livet. Av egen dyrköpt erfarenhet har jag lärt mig vikten av att använda både hjärta och hjärna när viktiga beslut ska tas. Ibland krävs det mer hjärna och ibland mer hjärta men aldrig någonsin bara det ena.