Söndag 30 juli

 
 
Så är juli månad inne på de sista dagarna. Vädret har mer strilat än strålat. Tror inte att jag, vad jag minns, har varit med om något liknande.  För blomstrens skull hade jag önskar mer sol och värme. I gårkväll när jag hade städat upp utomhus och satt i tevesoffan med lite uppgivna känslor vad gäller vädret så kom helt plötsligt solen fram en stund med ett jättestarkt och bländande sken. Det kändes ungefär som en påminnelse om att inte ge upp hoppet. Juli har också varit en speciell månad på grund av allt runt xgubbens begravning. Semesterfirandet med familj och vänner har liksom hamnat i bakgrunden.
 
 
 I morse sökte jag fram ett kasettband där äldsta barnbarnet sjunger när hon är dryga året. Hon pratade tidigt och var väldigt lättlärd. Morfar, alltså xgubben, spelar piano och jag försöker sjunga med hes förkylningsröst. Vi läser saga och det är bara så ljuvligt att höra lillgummans och morfars röst tillsammans och minnas hur ljuvligt det var att ha henne så nära oss. Det är ett av livets många guldkorn. Nu är hon trettiosex år och har två egna barn. Hon är fortfarande jättenära mitt hjärta och kommer så alltid att förbli.
 
På eftermiddagen kom ett annat barnbarn hit direkt från Piteå dansar och ler. En stund senare kom dottern också hit. Vi åkte till graven och plockade bort blomster som vissnat. När de åkte iväg kokade jag tomatsoppa med mycket vitlök i och den blev riktigt god. 
 
Sent i eftermiddags gick jag lös i förrådet. Tömde och monterade ner hyllorna och flyttade dem till sina rätta platser. Nu är de uppmonterade och alla saker är tillbaka på sina platser. Så jäkla skönt att ha det gjort.