Missade norrskenet
Dikt inspirerad av mina norrskensbilder skriven av släkting over there
Aldrig har det varit så höga siffror som igår för sannolikheten att det skulle bli norrsken. På Facebook ramlade det in den ena bilden vackrare än den andra, men här hos mig blev himlen allt mer mulen. Primadonnan Aurora visade sig tydligen här i Kalix vid nittontiden men jag missade henne trots att jag både var utomhus, kikade i fönstren och till och med var ut på en biltur till öppet landskap utan gatubelysning. Nåja, även om det känns surt så har jag fått ynnesten att uppleva många norrsken de senaste åren och även fångat det magiska på tusentals bilder. Så är det, och nu var det istället min tur att gilla andras magiskt vackra bilder.
Idag strålar solen från blå himmel och tempen är runt fem grader. Ekorrarna har väldans bråttom. Det verkar vara två, kanske ett par som har ungar på G. Gissar att de bygger bo i utskovet på mitt hus. Nåja, inte bra men har inte hjärta att schasa iväg dem. Dessutom är de spännande underhållning för min kisse.
Pion Sahra Bernhard
I morse kollade jag om dahliorna har börjat få sugrötter och det har de så snart lär det skjuta upp gröna små blad. Härligt! Som alltid har blomflugorna gjort sin entré men jag har laddat små skålar med rödvin, ett par droppe diskmedel och lite vatten. Flugorna dras till lösningen och drunknar. Det funkar, men inte kul att ha rödvinsskålar i alla fönster.
Längtar!
Dagarna och livet rullar på och nu rullar det mot den bästa av årstider. Allt återföds och så även jag. Min kondition är i botten och jag är fet som en julgris. Till min enorma längd av 160 centimeter borde jag väga runt sextio kilo och tillbaka dit är det väldans många kilon. Av vikten att döma borde jag vara runt två meter lång. Giv mig styrka!