Qunilla

Idag togs skidor och pjäxor fram ur gömmorna. Nu ska det åkas i orörd terräng. Älskar det tysta, det orörda snötyngda, djurspår och videkissar som sakta sväller innan de brister ut får mig att nysa atjoo atjooo. Min skidåkning är bara för ögat och själens skull då jag inte har några som helst ambitioner att plåga fram någon slags kondis eller viktminskning. Jag säger angående motion som min dementa mormor med stolthet i rösten svarade när jag frågade om hon läser dagstidningarna "Nej, jag är inte sådan kvinna" Kameran kommer så klart att få följa med i jackfickan. 

Idag snöar det lite lätt och är bara fem behagliga minusgrader. Har varit ute en stund och vädrat lungorna. Dammsugit nedervåningen och druckit många koppar kaffe. Lördagsmorgnar är underbara. I morse fylldes jag av en intensiv längtan efter morgnar när det går att dricka morgonkaffet ute på farstubron omgiven av solvärme och fågelkvitter. Båda händarnas fingrar räckte nästan när jag räknade veckorna till den bästa av årstider.