Qunilla

Även om jag ständigt har mina kära som lämnat jordelivet inom mig och känner stor tacksamhet för den kärlek, trygghet och omtanke som dom gett mig är den här aftonen speciell. Min syster och jag körde iväg uppåt älven i strålande vacker solnedgång med vita svanar som simmade fridfullt i glittrande vatten. Våra kära kändes nära. 

På hemvägen svängde vi förbi barndomshemmet. Jag tänkte på vad mamma och pappa hade sagt om de hade fått uppleva dagens situation och det som hänt i familjen, byn och världen. Jag hörde nästan deras röster när jag stod och tittade ut mot älven och solnedgången.