Qunilla

Har verkligen varit en underbart vacker senhöstdag med strålande sol på klarblå himmel. Otroligt skönt och en smula vemodigt med tanke på vad väntar alldeles bakom knuten. 

 

I kväll var syrran och jag till våra käras gravar och tände ljus till deras ära och minne. Min bil har bara ett halvljus och det var superjobbigt att köra i mörkret. Ett under att jag inte hamnade i diket. Spände mig så pass mycket att jag fick stickande domningar i armarna, hakan och läpparna. Befarade ett tag att jag hade fått en stroke, men nu har det gått över och jag kunde le, säga en enkel mening och samtidigt hålla uppe armarna ... Syrran tackade nog sin lyckliga stjärna att hon kom hem välbehållen.