Qunilla

Lille Emil har hittat sin favoritplats i hörnsoffan på en mjuk pläd. Jag bar tillbaka honom två gånger till sovplatsen vi fixat till honom men han skuttade snabbt tillbaka till soffan. Det är förunderligt så snabbt den har funnit sig tillrätta. Jag trodde att den skulle jama hela natten efter sina syskon, men icke, han sov snällt  tills jag vaknade och då spann han så gott när jag gosade med honom. Han äter och skuttar själv iväg till lådan i toan och gör sina behov. Men även solen har sina fläckar och i Emils fall händlar det om att  pappret i golvrislampan inte höll för klätterövningar och att gardinerna fått konstiga rynk här och där. Nåja, Ikea finns ju så det löser sig.

Det är länge sedan jag  och Mr X har haft en sådan lugn helg som den här. Idag har jag tagit det lugnt och låtit min kropp bestämma takten. Stockholmstrippen tog knäcken på mitt onda knä. Igår började jag återigen äta värktabletter och nu hoppas jag bara att magen inte får spratt direkt. Det är ljuvligt att vara värkfri en stund.

Idag kändes det definitivt att det är höst. Mina fönster är fortfarande oputsade. Om jag bara skulle komma mig för att börja så brukar det gå av bara farten.

Nä nu ska jag börja göra natt. Natti natti, nattugglevänner!