Söndag
Gårdagens blåst friskar fortfarande men lite mindre än igår, vilket är tacksamt med tanke på långskaftade blomster. Nåja, allt mitt hade stödpinnar, men har förstärkt stödet för vissa som verkade behöva det. Blommor är lite som människor, vissa blåser omkull lättare än andra.
Himlen bjöd på en magiskt vacker molnformation idag och jag låg raklång i solstolen och njöt. Min livsfilosofi har jag skrivit om många många gånger, men det tål att upprepas: Njut av det som är här och nu. Lyckan finns oftast precis där vi är.
Gårdagens shoppingresa tog hårt på benen så idag har jag på mig de mörkgröna stödstrumporna som barnbarnet hade då hon var gravid för tio år sedan. De är de bästa stödstrumpor jag någonsin använt, lagom långa, lagom snäva och lagom stor fot. I övrigt försöker jag helga vilodagen.
Under vintern vägrar min kisse att gå ut i snön, men nu jamar hon och vill ut till sin koja under risiga spireabusken. Alltid i koppel och med mig i närehten. Det är inget problem med koppel eftersom hon aldrig någonsin varit lös. Det finns farliga katthatare i grannskapet och trafikieradevägar kors och tvärs.
Nu väntar lite salt i magen och benvila och sent i kväll ska ett barnbarn hämtas ett par mil bort.