Uppklarnande
I arla morgonstund verkar det lite ljusare än igår då det var alldeles för demprimerande höstgrått. Vaknade av ett förfärligt bankande som kom från luftkanalen i tvättstugan. Trodde först att en fågel lyckats ta sig in i stosen och inte tog sig ut igen. Gick upp på övervåningen där man ser garagetaket ovanifrån och ja där satt en skata på plåtstosen och hackade i svetsskarven. Alltså, undrar vad den var ute efter.
De senaste dagarnas gående känns ordentligt i mina underben och fötter. Lär inte ta ett enda steg i onödan idag. Gårdagens lakritsmumsande var inte nådigt mot min mage. Det har stört hela gårkvällen och natten och pågår fortfarande. Ångrar intaget och slängde lakritspåsen i morse. Som diabetiker ska man inte äta lakrits (det visste jag) eftersom det innehåller ämnen som både höjer blodtrycket och förändrar blodsockerbalansen. Åldrandets förfall och diabeteshelvetets problematik är frustrerande men går liksom inte att komma undan. Mycket kan vi styra med envishet och mänsklig urkraft, men åldrandets förfall är det andra krafter som styr och då tänker jag bland annat på ärftligheten som finns inprogrammerade i vårt DNA och våra gener.
Stora höststädningen står för dörren och som alltid kolliderar det med skrivarlusten när den som är som störst. När hösten kommer vill jag bara skriva och skriva och liksom kura in mig i det kreativa flowet. Älskar att skriva utan att någon ställer krav på grammatik eller styr och begränsar innehållet. Det gäller att påminna sig själv om att det är mina upplevelser som gäller och de ska inte tillrättaläggas för att passa någon annan. Nu väntar en stund på sängen med ljudboken nära örat.