Lyckligt lottade

 
 
I gårkväll var syrran och jag och tände på gravarna inför farsdag. Det var jättemörkt på kyrkogården och på himlen dansade norrskenet i gröna nyanser. Efteråt svängde vi förbi barndomshemmet till brorsan och hans sambo för en trevlig pratstund och därtill gott vin. 
 
Det är oundvikligt att undgå att minnas episoder från barndomen när vi sitter i bilen på väg mot hemtrakterna. Syrran har sina minnen och jag har mina. Vissa minnen har vi gemensamt och vissa är enbart våra egna. Ibland har vi upplevt samma händelse helt olika. I går pratade vi bland annat om våran älskade farbror Gustav som alltid hade tid för oss barn och dessutom välfylld karamellskål. Jag minns att Gustav försökte lära mig att läsa och skriva. Jag satt i hans knä vid köksbordet. Han gick ut lite väl avancerat för vi började med serien Storklas och Lillklas som fanns i en av veckotidningarna som vi prenumererade på. Jag förstod inte alls det här med ljudning utan såg orden som en bild att memorera. Gustav lärde mig också att rita korkskruvlockar på gubbar som han ritade i kanten på dagstidningen. Där lyckades jag bättre. Eftersom jag är äldst i syskonskaran och förärades med tre småsyskon redan när jag var fem år  har jag tillbringat mycket tid ute på gården tillsammans med min pappa. Jag följde med i hans dagliga sysslor och han förklarade entusiastiskt när han till exempel reparerade något i traktormotorn och jag försökte förstå. Inbillar mig att jag är en ovanligt teknisk kvinna i förhållande till min ålder. Jag har alltid känt att jag hade värdens bästa och duktigaste pappa som till och med kunde baka och använda en symaskin. Tack pappa och Gustav för ert kärleksfulla engagemang och all omtanke som ni gav oss barn. Vi var lyckligt lottade!